Hur kan man misslyckas med sina ministrar så som Reinfeldt?
I landets konservativa högerregering sitter nio moderater. Av dessa har tre tvingats avgå på grund av brottsliga handlingar, en försvarsminister pga av han tröttnade på sin egen regeringspolitik och en utrikesminister som riskerar att dras in i ett åtal angående brott mot folkrätten. Till detta kommer en handelsminister som byggt ut sitt hus utan bygglov och någon minister ytterligare, utöver den tidigare kulturministern, som struntat i att betala sin TV-licens. Det är ett minst sagt imponerande facit han har haft den gode Fredrik Reinfeldt.
Det nu aktuella fallet med fd arbetsmarknadsminister Littorin påstådda sexköp skulle man kunna ägna mycket diskussion åt. Men man kan ju nöja sig med att rent allmänt visa sin avsky över människor som anser sig ha rätt att köpa en annan människas kropp för att tillfredsställa sina egna privata lustar. Detta gäller självklart om man är minister.
Mer intressant från nu är ju hur det kan komma sig att Fredrik Reinfeldt kan misslyckas så kapitalt med sina regeringsmedlemmar. Under de gångna fyra åren har han tvingats byta ut nära hälften av sina ministrar av olika anledningar, den allra vanligaste är alltså att dom ansett sig kunna bryta mot lagen. Detta är ett handlande som bara spär på bilden av att moderaterna är ett parti för överheten som inte tycker man behöver följa samma lagar och regler som vi andra.
När det gäller Littorinaffären är den mest intressanta frågan om Fredrik Reinfeldt visste om vad som skett redan innan han utsåg Littorin till minister. En normal rutin bör ju vara att ställa frågan till sina ministerkandidater om man har några “lik i garderoben”, men Reinfeldt gjorde kanske inte det till Littorin eftersom han ju ändå var en god kamrat och en av Reinfeldts närmaste män. Men kanske gjorde han det ändå, och förbisåg det påstådda faktum att Littorin köpt sex och hoppades att detta aldrig skulle komma fram. Vilket som är värst, tja det sistnämnda såklart om det nu var så. Men om han inte ställt frågan visar det också på en extrem oaktsamhet som en statsminister knappast kan vara till freds med.
Avslutningsvis kan man ju bara konstatera att denna affär självklart skadar förtroendet för moderaterna och den regering som man leder. Allt annat är ju absurt att påstå. Nu riskerar Reinfeldt att dras in i en förtroendekris genom att lämna halva svar på frågor och dessutom glida på sanningar. Det är aldrig ett bra sätt att hantera en fråga, i alla fall om inte alternativet är ännu sämre och då pekar ju allt på att alternativet är att erkänna att Reinfeldt hela tiden vetat om att det Aftonbladet påstår är sant…
Magnus